Wonderland

Ja, jag har alltid trott att jag kan känna av situationer och människor men har blivit överbevisad på denna front några gånger nu på senaste. Detta har fått mig att gå in i ett deppmode, som många av mina polare nog har förstått med tanke på vad jag gjort den senaste tiden. Jag och mitt liv är på väg nedför backen som jag kämpat mig uppför de senaste 3 åren. Det känns som om att jag borde rycka tag i mig själv, och jag säger att jag ska göra detta både till andra och mig själv. Men pga att jag känner mig som jag gör har jag ingen motivation, det enda jag gör rätt är jobbet tror jag. Visst att jag gör andra saker rätt med, inte direkt som om att jag är helt misslyckad. Men det är påväg nerför som sagt.

Nog för att jag aldrig varit särskilt uppstyrd men, jag var på god väg! Jag vet även att det utåt sett ser ut som om att jag styrt upp mig rejält från mina yngre tonår! Kanske dags att försöka ändra på detta nu när mina äldre tonår snart är slut.

Aja nog om det, vill inte att nån ska komma och fråga mig hur jag mår, frågar ni säger jag att jag mår bra spelar ingen roll vem som frågar. Och detta gör jag inte för att vara elak, jag mår inte dåligt men jag mår inte bra heller. Allt jag behöver är att jag själv ska lista ut hur jag ska hantera saker, vad jag ska göra, vart jag vill, vad jag VILL göra och vad jag ska tycka om saker och ting. Vill inte att någon ska influera detta, då jag gjort det för länge och känner att det är dags för mig att leva mitt liv nu. Jag tänker inte göra några radikala förändringar på hur jag beter mig eller något sådant för ett nytt liv betyder inte en ny personlighet enligt mig, jag kommer alltid att vara den jag varit, men göra saker på nytt sätt. Men detta verkar inte vara fallet för vissa människor, hade ett långt samtal med en gammal vän om detta och fick höra mycket om hennes erfarenheter om detta och kunde se mycket av det hon sa i mitt liv och bland mina vänner. (Nu vill jag inte ha några kommentarer, sms, samtal, meddelande på kukbook eller msn om det är just DIG eller ER jag menar). Jag pratar inte om någon speciell i detta inlägg tänker försöka att aldrig prata negativt eller sårande om någon i denna blogg. Sådant tar jag med hjälp av mun-mot-mun metoden.

Jag har tänkt mycket på hur folk tänker när de ändrar levnadssätt och personlighet totalt, efter sorg, lycka, framgång, motgång osv. Är folk så jävla svaga i sitt JAG att de inte ens kan behålla det?

Observera att det jag skriver här inte är till för "er" utan för dig som person. Det är dåligt med kommentarer som innehåller tips på vad jag skulle kunna droppa åsikter om! Ryck upp er folk!

OverNOut!